Höstfiske från sin bästa sida.

Höstfiske från sin bästa sida.

Efter en mycket turbulent sensommar där en bilolycka stod i fokus var det högst osäkert om jag skulle kunna fullfölja mina semesterplaner. Nämligen att ge Henrikstorp / Ybbarp och dess karpar en rejäl match. Planen var tydlig och strategin kändes glödhett. Men nu blir det inte alltid som man tänkt sig, ett par veckor före avfärd söderut var oturen framme. Eller otur, bilolyckan som jag var med om kunde faktiskt lika gärna kostat mig livet..

I all besvikelse och bedrövelse var det främst två helt meninglösa semesterveckor som grämde en. Inte den skrotade bilen eller den massakrerade fiskeutrustningen i sig. När allt var som mörkast ställde dock min gode vän, Håkan Olsen upp. Även han hade planerat semesterfiske i de södra delarna av landet. Dock startade hans semester en vecka efter mig, men hygglig som han är bistod han med skjuts. Vi tog oss ned för en helgs resultatlöst fiske i Lillasjön innan han på hemvägen släppte av mig vid Lilla Tjärby. För Håkan väntade nu några dagars jobb innan hans semester startade. För mig några nätter vid en utav Sveriges trevligaste karpsjöar.

Denna lilla pärla mitt ute i den halländska landsbygden besitter verkligen något alldeles extra. Den omges av en sån där lugn, trivsam miljö. Det enda livet som förs är från de många olika fågelarter som har sjön som hem, eller åtminstone rastplats. Som naturintresserad och djurvän är det dock bara trevligt. Jag skall dock erkänna att jag svor ett par gånger åt de många knipor som dök på in mäskplats. Men vad skall man göra. Det är viktigt att inse att det snarare är vi som inkräktar på deras territorium än tvärt om.

Sjön innehåller många olika swim och inbjuder till både närdistansfiske samt längredistans. Fisket är bra uppstyrt där markägaren är en mycket trevlig prick som vill karparna väl. Men det som framför allt faller mig i smaken är att den är sådär lagom svår. Du kan sitta veckovis utan kontakt, medans om man fiskar och gör rätt kan ha drömfiske. I vissa avseenden vill jag påstå att den liknar Härlanda Tjärn.

Nåväl. När jag klev ur bilen möttes jag utav en varm septembervind. Känslan var att något stort väntade. Jag visste att 7-8 man hade fiskat sjön under helgen med relativt klent resultat. Dessa var nu som bortblåsta och jag hade hela sjön för mig själv. Guldläge med andra ord. Håkan försvann snart i sin Mercedez Benz och jag började med att laga lunch, koka kaffe och blicka ut över sjön.

Nöjd i magen började jag med att blåsa upp gummibåten och ta mig mot den tilltänkta fiskeplatsen. Detta var mitt fjärde besök vid sjön, och jag valde liksom de tidigare gångerna att välja ett helt nytt swim. Tjärby är som ni säkert vet Sveriges kanske populäraste karpsjö. För varje år som går, växer fiskarna och antalet besökare ökar. Därför vill man gärna kunna så många platser som möjligt i sjön för att eventuellt ha en fördel.

Rekning skedde med gummibåten som är ett ganska omständligt men otroligt fördelaktigt hjälpmedel. Jag har ingen brådska och kan efter flera timmars arbete blicka ut över sjön och vara mycket nöjd med betesplaceringen. Jag fiskar mina tre spön på ganska olika ställen men känslan är att alla platserna kan ge fisk. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag går speciellt mycket på djupet. Utan jag har snarare satsat på att hitta hårdbotten för att placera betet på kanten mot mjukbotten.

Första natten förfaller lugnt för att under morgon ge ett hugg. Tyvärr lyckas fisken snurra in sig i spenaten och går således segrande ur bataljen. Förargligt. Ny rigg, mer mäsk och ut med betet igen. Det tar inte mer än några timmar innan samma spö levererar en otroligt vacker spegelkarp på dryga åtta kilo. Många utav fiskarna i sjön är monumentalt vackra. Mitt sikte fanns dock på en utav de gamla fiskarna. Få individer men riktigt häftiga djur med en helt annan mystik över sig.

Fisket fortsätter sedan i rasande fart och det är nästintill bara dagarna som är produktiva. Förhållandena med kraftiga vindar och en enormt varm septembersol har satt fart på fisken.

Inför sista natten fick jag så besök av en god vän i Anders Urbas. Anders som jag första gången träffade i våras är en väldigt vänlig själ som bistod mig med lite handling. Han är också en mycket skicklig fiskare något som han visade omgående. Han berättar om ett fint hotspot som allt som oftast ger hugg. Vi hinner inte mer än tända i grillen innan vi får ett kvällshugg. Var? Givetvis på detta hotspot. En mindre men ack så vacker spegelkarp får vara med om en fotosession. En trevlig kväll fortskrider med god mat, ett par öl samt något glas tinta barocca. Kommande morgon bjuder sedan på ytterligare två kanonfiskar på 13 kilo. Var av den ena inbjuder till en historia i sig.

Vi tar den från början. När jag rekade platsen hittade jag ett mycket stenigt parti omgivet av mjukare botten. Det kändes hett! Halvvägs ut till ön lade jag en markör för att lättare hålla koll. Första natten förflöt lugnt och jag beslutade att flytta detta spöet till ett annat fint spott. Jag mäskade dock på vid markören. I samma veva kommer Birger ned och hjälper en man i batterinöd. Birger upptäcker en rullning på mäskplatsen jag precis flyttade ifrån. Förargligt tänker jag och flyttar tillbaka spöet. Inget händer kommande dygnet och jag väljer att återigen plocka bort det. För att max femton minuter senare skåda en rejäl fisk bryta ytvattnet i ett rejält hopp. Nu var goda råd dyra. Jag beslöt mig för att låta platsen vila några timmar innan jag placerad ut det för sista natten. Jag gjorde några få modifieringar. Jag bytte spole till flourcarbon, och använde mig även av flourcarbon som tafsmaterial och gav en mindre Hybrid Wafters förtroendet.

På morgonen kommer så nappet jag väntat på. En kraftig fisk som bjuder upp till rejäl dans. Väl vid håven, eller ja ungefär sådär tio meter ifrån håven utbrister Anders att det är en utav de gamla!. Nervositeten ökade plötsligt markant, men det hela slutar lyckligt och Anders kan säkert håva en helt fantastisk gammal fisk. Yes! Pricken över I;et! Grädden på moset! Kalla det vad ni vill. En utav de gamla var mina.

En utav de gamla - 13,4 kilo och mycket uppskattad!

Den gamle och jag – 13,4 kilo. Mycket uppskattad!

Huruvida mina modifieringar gjorde skillnad låter jag vara osagt. Men känslan är ändå extra god när man gör en förändring som ger utslag.

För att summera mitt livs fiske är det svårt att finna de korrekta orden. Knappt fyra dygn gav åtta hugg, var av sju på mattan. Fem av fiskarna passerade 12kg. Tre passerade 13kg. Jag lyckades få en återfångst, nämligen samma fisk jag tog i våras. Och framför allt jag lyckades få en utav de gamla. Nu är inte alltid vikterna det som styr men man kan inte annat än att le när man tänker på den snitt vikten.

För att lyckas använde jag mig utav Mainlines nya bete – Hybrid. Rejält mycket hemmarullade hybrid boilies gick i tillsammans med response pellets av samma smak. Även en salig partikelblandning utav majs, vete, hampa, bloodwormpellets och hybrid syrup åkte i. Frågan är väl om man någonsin får uppleva ett fiske likt detta igen.

Inte alltid storleken har betydelse. Här är den minsta men vackraste fisken. 6,66 kg Antichrist 2?

Inte alltid storleken har betydelse. Här är den minsta men vackraste fisken. 6,66 kg Antichrist 2?

IMG_5262 (1024x670)

Samma fisk jag fick under våren. Nu 13.96 kilo

And back she goes!. Amazing autumn session with seven fish. Five of them over 12 kilo!

And back she goes!. Amazing autumn session with seven fish. Five of them over 12 kilo!