Surtesjön – Drömmar om det outforskade.

Surtesjön – Drömmar om det outforskade.

Prolog.

Plötsligt avbryts mina tankar abrupt utav reciverns låga men ack så sköna ton. För en millisekund undrar jag vad som är fel med de annars så gedigna larmen. Jag tar mig snabbt ur den bekväma sängen, ut i mörkret. Septembernatten är ovanligt mild. Det är mittenspöet som indikerar napp. Linan tickar sakta men säkert ut från rullen. Jag lyfter spöet och möts utav tyngd. Drömmar jag?.

Fisken är bestämd. Jag väljer till slut att vada ut en bit för att möta upp den och på så sätt förhindra eventuellt komplikationer vid landning. Hela tiden undrandes vad det egentligen är som pågår. I pannlampans sken kan jag se den fina karpen glida över håvkanten och glädjen är monumental. Det är långt ifrån den största karpen jag fångat, men kanske är det den allra mest välkomna.

Surtesjön – En ofiskad pärla.

Jag har alltid varit av åsikten att det är svårt och nästan orättvist att jämför olika fångster. Alla karpar man fångat under åren har sin betydelse och historia. Ändå sitter jag här i skrivande stund och säger att detta var mitt livs häftigaste fisk. Hittills. Inte för storleken. Utan för främst för alla visioner och drömmar om att genom eget arbete lyckas med något som ingen annan gjort.

Surtesjön har varit ett välkänt vatten i Göteborgsregionen under många år. Stökiga parkeringsplatser, otillgänglighet samt rykten om fiskdöd är dock alla anledningar till att ytterst få försök gjorts. Sjön är en drygt 100 hektar klarvattens sjö med klippig och ganska karg omgivning i anknytning till Vättlefjälls naturreservat i öst. I väst finner du såväl Lövgärdet (sydväst) som Surte (nordväst). Det är också i dessa två områdena de två enda parkeringarna är belägna. Hela västra sidan kan liksom många anda sjöar kring Göteborg klassas som stökig, och parkeringarna är tyvärr inte att lita på.

Surtesjön har under tidigare år haft rejäla problem med försurning och därför kalkats med jämna mellanrum. Förutom gädda, abborre, gärs och ål har det planterats ut karp, sutare, braxen, mört och regnbåge. Och även om inplanteringen utav sutare, karp och mört till viss del lyckats får bestånden ses som svaga.

Utplantering utav just karp har skett i tre omgångar. Första utsättningen gjordes utav Sportfiskarna i början utav 90-talet i samband med Delsjön. En utav dessa fiskar fångades och återutsattes via nät under provfisken i början utav 2000-talet. Det har funnits rykten om fiskdöd där dessa karpar fått sätta livet till. Detta är dock rykten och inget som undertecknad sett några bevis på. Ytterligare utsättningar har gjorts 2006 och nu senast hösten 2016. I den senare utsättningen var undertecknad drivande och fick ekonomiskt stöd från både Sportfiskarna och Svenska Karpklubben. Totalt sattes närmare 100 karpar under hösten var av 68 stycken var fina fiskar från Aneboda på 1-4 kilo. Längst ner finner ni en liten filmsnutt från utsättningen.

Vad döljer sig egentligen under ytan?. Mystiken över en ofiskad sjö slår det mesta.

En satsning som gick hem.

Intresset kring Surtesjön hade legat och grott under många år. Snacket om en gemensam satsning hade länge funnits men alltid runnit ut i sanden av olika anledningar. Till slut insåg jag att ingen kamrat var intresserad i en gemensam satsning och det var bara att göra slag i saken själv. I april 2015 stod jag så för första gången och blickade ut över sjön. Under året som följde rekognoserade jag jag sjön så gott det gick och försökte fiska runt i olika delar för att om möjligt lokalisera fisk. Det är verkligen något speciellt att fiska i en outforskad sjö. Alla sjöar har sin charm. Men för egen del är det projekt likt detta som lockar allra mest. Det var spänningen och ovissheten som gjorde att man en gång fastnade för fisket och av samma anledning driver en till att fortsätta.

Med tanke på mina 6 mil enkel resa till sjön kunde jag inte fiska riktigt så mycket som jag önskade under året. Timmarna på och kring sjön tickade dock iväg snabbt. Jag stötte också på två ansikten med samma vision som än själv.  Den första jag stötte på var ett bekant ansikte i Mario Pasku. Ett välkänt namn i regionen med ett stort kunnande och driv över att lyckas i svåra ouppklarade vatten. En kamrat att se upp till. En kille som med enkelhet kan blanka sig igenom en hel säsong utan livstecken om bara tron på rätt fisk finns. Det var också Mario som stod för den första karpen i sjön. En klotrund fisk som fångades ett par år före undertecknad ens satt sin fot vid sjön. Vilken också vara en motivation i sig till att fortsätta fisket. Den andra killen, Johan, visar sig också var en trevlig och sympatisk kille. Johan har också haft den kanske allra största viljan till att lyckas och därefter också belönats bäst. Både flest och störst har fått syna hans matta.

Att fiska i en stor sjö med ett mindre bestånd behöver inte vara riktigt så svårt som det låter. Visst, man får vara bered att offra rejält med tid. Men det handlar om att lokalisera fisken. Undertecknad spenderade mer tid i båt sökandes efter fisk alternativt fina platser än som jag faktiskt spenderade bakom spöna. När det väl var dags för fiske gällde det att var koncentrerad med blicken på vattenytan så mycket det bara går. Inte i taket utav tältet, i telefonen eller i någon bok. Vara mobil i sitt fiske och ständigt söka livstecken. Logiskt tänker många. Men jag kan garantera att inte alla karpfiskare verkligen fiskar på det sättet. Men det är såklart upp till var och än hur man faktiskt bedriver sig eget fiske.

När det gäller beten så satsade jag främst på stora mängder partiklar. Självklart användes mycket boilies också. Men i dessa mängder blir det ekonomiskt ohållbart att bara mäska med bullar. Min tumregel var att hälla ut en rejäl kylväska med preparerade partiklar varje gång jag besökte sjön på två intressant platser. Väl under fisket var det en helt annan approach. Motsatt tanke med lite mäsk bestående utav hampa, majs, krossade boilie, bloodwormpellets. Jag fiskar gärna med majs som krokbete alternativt en nedskalad boilie. Det må vara inbillning men undertecknad har haft sina största framgångar på en nedskalad, gul pineapple boilie över lite majs och blodwormpellets. Söt, gul och fräsch. Något som karpen måste testa.

Även båt är ett nödvändigt ont i sjön. Första året bantade jag utrustningen med både tält och säng för att få plats i min lilla gummibåt. Jag insåg snart att det blev ohållbart och införskaffade mig en eka som kunde ligga vid sjön. Helt plötsligt blev allt både enklare och således roligare.

Could this be the place?.

Det blev tio nätter vid sjön 2015. På den näst sista utav dessa hände det overkliga. Jag hade inte sett mycket fisk överhuvudtaget under året, vilket gjorde att förhoppningarna sjönk för varje tillfälle man anlände till sjön. Men plötsligt händer det som dem säger i triss-reklamen.

Jag körde en två nätters session i mitten utav september. Vädret var bra med soliga dagar och milda nätter. Fisket bedrevs på en plats som borde vara intressant för fisken, och således mig också. Detta var dock inget jag märkt av tidigare under året då jag både rekognoserat och fiskat platsen. Mörkret hade fallit och det var dags att försöka få några timmars sömn. Tankar for iväg på annat håll när dem plötsligt avbryts abrupt utav reciverns dova ton.

För en millisekund undrar jag vad som är fel med de annars så gedigna larmen. Jag tar mig snabbt ur den bekväma sängen, ut i mörkret. Det är mittenspöet som indikerar napp. Linan tickar sakta men säkert ut från rullen. Jag lyfter spöet och möts utav tyngd. Drömmar jag?.

Fisken är bestämd. Jag väljer till slut att vada ut en bit för att möta upp den och på så sätt förhindra eventuellt komplikationer vid landning. Hela tiden undrandes vad det egentligen är som pågår. I pannlampans sken kan jag se den fina karpen glida över håv kanten och glädjen är monumental. Det är långt ifrån den största karpen jag fångat, men kanske är det den allra mest välkomna.

Första fisken från sjön. Obeskrivlig känsla.

Fisket har sedan dess fortsatt. Om än i måttlig mängd. Samtidigt som den totala fisketiden minskat något de senaste två åren har också andra projekt lockat. Någon natt här och där har jag ändå lyckats klämma in. Och blivit belönad med fina naturupplevelser. Flera möten med närgångna älgar, ovanliga fåglar samt lekandes rävungar.

Kommande år (2018) låter jag sjön vila helt. Egentligen mest för att det är svårt att driva igenom och lyckas med 3-4 projekt samma år. Det är då bättre att avslut något och sedan ge sig på nästa helhjärtat. Förhoppningsvis är jag tillbaka vid sjön igen 2019, för att glida omkring i min båt, spanande efter de ofångade monstren i djupet.

13 kilo muskler. En fantastisk fisk som bjöd upp till en makalös batalj.

En fisk som snärjt in sig rejält. Förmodligen har fisken nappat på någons utrustning för att sedan slita av linan. Kroken hade rostat bort och linan börjat växa in från mungipan och in bak i gälarna. En märklig syn. Fisken verkade dock må relativt bra och verkade uppenbarligen äta. Efter e enklare operation kunde linan avlägsnas och fisken simma hem igen. Hoppas verkligen den repade sig.

Sist men inte minst kommer en liten filmsnutt från utsättningen vi gjorde i augusti 2016. Finansierad utav Sportfiskarna samt Svenska Karpklubben begav sig jag och Janne ner till Jonas på Aneboda och hämtade 68 fina fiskar till Surtesjön. Fiskarnas vigt låg mellan 1-4 kilo. I dagens läge med alla våra karpvatten tror jag detta är rätt väg att gå. Håll inte på att skapa massa nya vatten, utan fyll på de gamla bestånden med lite ny, fräsch fisk. Välj dessutom gärna ett mindre antal fisk men gå upp lite i storlek för att öka oddsen till överlevnad.